Nu är det så
Jag har funderat mycket på att jag är nog en "ensam varg".
Vill så gärna vara med mina vänner men det blir aldrig av.
Tråkigt för de hittar på så mycket skoj och man får höra det efter och så ångrar man sig för att man inte var med, även om de bjuder in en eller inte...
När jag har tid - då har dom inte tid
När dom har tid - då har inte jag tid
Visst just nu satsar jag mycket på mig själv för att hitta "glädjen" igen, men man behöver sina kompisar för att bli glad....
Längtar nu tills på Måndag då jag ska till Ljusdal och ha föreläsning samt träffa Sofia <3
Hur längesen som helst jag var med henne :(
Ska sova över hos hon då så att vi hinner nog prata om allt och inget så då blir jag nog lite glad igen.
Sen när jag har fått pengar så blir det en hel dag på stan m Sanna<3
Det längtar jag oxå till :)
Så nu har jag bestämt mig att MINST en dag i månaden ska jag vara med mina underbara kompisar, om de går med på det så kart ;)
Ni är ju dom BÄSTA jag har, så varför inte umgås?
Saknar er så att det gör riktigt jävla ONT!
Och så ska det inte kännas...
Det gör ont av att inte träffa de bästa, inte av att ta bort den som stått vid en sida i 8år eller att prata för 3000pers.
Skumt.
Så snälla, hjälp mig att hjälpa oss<3
